Användningsområden förr och idag

Genom selektiv avel har människan inte bara format hundens utseende – dess storlek, färg, kroppsform, och päls – utan även dess mentala egenskaper. De flesta hundraser utgår från något speciellt användningsområde. Hunden har varit till nytta för människan genom att vakta hus och hem, hålla fritt från skadedjur, vakta boskap mot angrepp från rovdjur, fungera som boskapsvallare, eller som en jaktkamrat som kan hjälpa till att hitta och driva fram vilt, nedlägga det, och hämta jaktbytet för att sedan överlämna det till jägaren.

Dalmatinern har använts som vakt- och vagnshund. Den återfanns i finare stall framförallt i England under 1700- och 1800-hundratalen och dess uppgift var att eskortera vagnsekipage under körturen. Dalmatinern stannade vid vagnen under raster och vaktade vid behov resenärernas ägodelar. Den bodde i stallet där den levde med hästarna och gårdens andra djur.

Dagens dalmatiner är en allsidig och sportig familjehund som är energisk och aktiv utomhus utan att för den skull vara stressig eller överaktiv. Dalmatinern är en ”allround” hund som kan utföra många olika typer av arbete. Det finns exempel på dalmatiner som har championat i drag, rallylydnad och viltspår, och som meriterat sig på agilitybanan, lydnadstävlingar eller på bruksprov. Dalmatiner har godkänts som räddningshundar och tjänstehundar i försvaret.

Men de flesta dalmatiner fungerar först och främst som familje- och sällskapshundar. Dagliga promenader där hunden ges möjlighet att röra sig fritt utomhus, vardagslydnad, att umgås med familjen och inte vara ensam för långa dagar innebär ett gott hundliv för en dalmatiner.

Särskilt omnämnande förtjänar i detta sammanhang dalmatinertiken Borgdalms Nefertiti (”Frida”) som 1999 utsågs av Svenska Kennelklubben till Årets Bragdhund. Fridas matte Elisabeth Hånell hade diabetes och drabbades under promenaden av kraftig insulinkänning vilket resulterade i koma. Elisabeth räddades av Frida som till slut, genom aktivt buffande och slickande, lyckades väcka matte. Utmärkelsen delades ut under högtidliga former i samband med Stora Stockholm i december 1999.

I vårt moderna samhälle håller de flesta människor hund främst som sällskap. Hundens nytta för många människor är i första hand som en kompis och familjemedlem och den praktiska användning hunden en gång hade har kommit i skymundan. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att alla hundar har en rad naturliga anlag till praktiskt arbete. Varje hund mår bra av att få arbeta och ”göra nytta” då den får mental stimulans, utlopp för energi och aktivitetslust. Hunden får regler att rätta sig efter, den får göra något tillsammans med föraren eller familjen vilket stärker samarbetet och de sociala banden.

Alla hundar mår bra av aktivering och att få arbetsuppgifter som står i överensstämmelse med deras mentalitet och naturliga och medfödda anlag, som varierar mellan olika raser beroende på vad rasen ursprungligen använts till.Hundar är också individer och liksom människor har de olika personlighet. Att hundar tillhör samma ras innebär inte att de alla har samma temperament. Vissa individer är glada, spontana, nyfikna och utåtriktade medan andra kan vara mer inbundna och lite mer försiktiga, särskilt inför nya intryck och i nya och för hunden främmande situationer. All träning och aktivering måste ta hänsyn till individen och olika hundar har olika mentala förutsättningar.