Som grund för all hunduppfödning gäller Svenska Kennelklubbens grundregler och policyuttalanden för avel. Som uppfödare av dalmatiner bör man följa Svenska Dalmatiner-Sällskapets avelsrekommendationer. I texten nedan presenteras allmänna råd för uppfödning av dalmatiner avsett som ytterligare stöd.
Varför hunduppfödning?
Trots alla de krav som ställs på den som ger sig in på hunduppfödning är det många som finner ett stort utbyte av att syssla med just detta. Ett brinnande intresse och stor kärlek till hundar, gör att hunduppfödning för många blir bland det roligaste och mest intressanta man kan ägna sig åt.
Tiken
All hunduppfödning börjar hos tiken och hennes ägare. Det finns många faktorer att ta hänsyn till när man som tikägare skall avgöra om en tik är lämplig att användas i avel, även om man bara har en enda kull planerad. Höga krav ställs idag från samhället på våra hundar och på oss som hundägare. Uppfödarens uppgift är att genom sitt arbete ge sina uppfödningar de bästa förutsättningarna att uppfylla dessa krav.
Tiken måste vara fysiskt och mentalt sund. Tikar som är socialt otrygga eller har mycket rädslor bör undvikas i avel, då de präglar valparna inte bara genetiskt utan även under deras första tid i livet. Självklart skall inte en tik som har direkta symtom på ohälsa (t ex hudproblem, rinnande ögon eller andra sjukdomar) användas i avel. Det är viktigt att ta i beaktande om det finns genetiska sjukdomar eller defekter i tikens stamtavla. Man behöver ta i beaktande de exteriöra egenskaperna. Tiken måste först och främst vara av god rastyp. Övriga exteriöra detaljer är till stora delar knutna till den fysiska sundheten. Utöver de mentala och exteriöra kvaliteter som den tilltänkta avelstiken har måste man också beakta tikens kondition. Med detta menas att tikens hull, päls, muskler och slemhinnor skall var i verkligt gott skick.
Vid vilken ålder är det lämpligt att använda sin tik i avel?
Dalmatinern utvecklas förhållandevis långsamt, och kan inte anses vara absolut fullvuxen psykiskt förrän upp emot 4-årsåldern, även om den fysiskt är fullt utvecklad i 1,5-årsåldern. Dalmatinern kan få stora eller mycket stora kullar, vilket innebär en stor påfrestning både fysiskt och psykiskt. Med anledning av ovanstående finns det skäl att som regel rekommendera att en dalmatinertik gärna bör vara omkring minst 3 år vid första parningen. I särskilda fall kan givetvis en tik paras betydligt tidigare, men då är det extra viktigt att uppfödaren besitter omfattande kunskaper i hunduppfödning. Tiken bör i sådana fall ha uppnått minst 2 års ålder innan parning sker.
Innan man överväger att använda en äldre tik i avel är det av yttersta vikt att man tillser att tiken är väl bibehållen och i mycket god kondition. Ingen tik bör ansträngas med för många, för stora eller för täta kullar. Enligt SKK:s grundregler får tik över 7 år endast paras om hon haft valpkull tidigare i sitt liv. Om tik över 7 år paras måste till registreringsansökan bifogas veterinärintyg utfärdat FÖRE parning (dock senast en månad före) som visar att tiken är i ett sådant skick att hon kan klara en valpkull. Tik över 10 år får ALDRIG paras.
Hanhunden
Hanhundens betydelse för avelsresultatet bör varken över- eller underskattas. Genetiskt svarar båda föräldrarna för 50 % var i arv till avkomman. Hanhundsägaren bär ansvar för att lämna sanningsenlig information om sin hanhund och dess släktingar. Genom att upplåta sin hund till avel deltar man i ansvaret för rasens fortsatta utveckling, och det gemensamma målet bör vara ett så bra avelsresultat som möjligt.
Vad är en lämplig avelshane?
Det är den hund som oavsett geografiskt avstånd eller tävlingsmeriter kompletterar tiken väl. Hanen måste vara fysiskt och mentalt sund. Hanar som är socialt otrygga eller har mycket rädslor bör undvikas i avel. Självklart skall inte en hane som har direkta symtom på ohälsa (t ex hudproblem, rinnande ögon eller andra sjukdomar) användas i avel. Det är viktigt att ta i beaktande om det finns genetiska sjukdomar eller defekter i hanens stamtavla. Man behöver ta i beaktande de exteriöra egenskaperna. Hanen måste först och främst vara av god rastyp. Övriga exteriöra detaljer är till stora delar knutna till den fysiska sundheten. Hanen bör vara minst 2 år när den gör avelsdebut.
Uppfödning av kullen
Som ny uppfödare rekommenderas man starkt att gå SKK:s hunduppfödarutbildning, vilken ges på distans ett par gånger per år. Man bör i god tid planera sin kull och kontakta SDS avelskommitté där råd och vägledning kan ges. Som uppfödare ska man känna till SKK:s grundregler, policyuttalanden för avel, rasstandard för dalmatiner och RAS (rasspecifik avelsstrategi).
Den som avser att föda upp en kull dalmatinervalpar, bör i god tid sätta sig in i rasens speciella egenskaper. Uppfödaren av en kull valpar måste, innan valparna föds, noggrant lära sig hur hörseltest utförs, så att ingen döv valp finns till försäljning.
Försäljning av valpar
Valpar får enligt Jordbruksverket och SKK:s grundregler inte levereras före 8 veckors ålder.
Vid leverans ska valpen vara ID-märkt och besiktigad av veterinär med intyg som inte skall vara äldre än 7 dagar. Med valpen ska de nya ägarna få med sig:
• upprättat köpeavtal från SKK
• registreringsbevis
• besiktningsintyg från veterinär inte äldre än 7 dagar
Valpen bör även vara vaccinerad och avmaskad och det bör medfölja noggranna utfodrings- och skötselanvisningar för valpen när den flyttar.
Efter leverans
Uppfödaren bör hålla fortlöpande kontakt med valpköparen för att kunna stötta vid behov och kunna utvärdera sin avel.
Den som föder upp en kull valpar bör vara väl medveten om sitt stora ansvar gentemot valpköparen, och att både konsumentköplag och köplag gäller i tillämpliga delar vid försäljning av hund.
Kullrapporteringsblanketten fylls i och skickas till avelskommittén.
Vad kan Svenska Dalmatiner-Sällskapet hjälpa till med?
Svenska Dalmatiner-Sällskapet är den specialklubb som handhar avelsfrågor för dalmatiner. Som funktionärer inom klubben finns en vald avelskommitté som hjälper till med råd i avelsfrågor.
Som service till våra uppfödare erbjuds möjlighet att annonsera sina valpkullar på en valphänvisningslista som publiceras på klubbens hemsida till en mindre kostnad.
Avelskommittén bjuder in till träffar för uppfödare och hanhundsägare där aktuella frågor lyfts.
Sammanfattning
Den som planerar att föda upp en kull dalmatinervalpar bör ha vissa grundförutsättningar för att klara av en normalstor kull. Uppfödaren bör också, innan parning, ha klart för sig att både tiken och uppfödarens ekonomi utsätts för stora risker. Man skall också vara införstådd med att hunduppfödning är en både arbetskrävande och tidsödande sysselsättning som kräver en del utrymme.
För bästa förutsättning för att lyckas i sitt avelsarbete bör man förfoga över en tik med framstående exteriöra och mentala förtjänster. Man bör själv vara ambitiös med en uppriktig vilja att göra väl ifrån sig och söka all tänkbar hjälp från sakkunnigt håll. Man skall försöka hitta den lämpligaste avelshanen och dessutom ha en stor portion tur. Den säkraste garantin för att undvika verkliga bakslag, är självklart samarbete mellan nya och mer erfarna uppfödare och att avelsarbetet sker med ett gemensamt mål för ögonen.
Lycka till med det stora äventyr som är hunduppfödning!