Uppfödarmetoden

Om hörseltest – så här gör jag
Text och copyright: Åsa Boholm

Valpar föds döva och öronen öppnas vid 2-2,5 veckor. När mina valpar är ca 10 dagar börjar jag handmata dem 2-3 ggr per dag med fin rå nötfärs och äggula. Jag utgår alltid ifrån att alla valparna är döva till jag är absolut säker på motsatsen. När valparna är 10 dagar har också prickarna börjat komma så smått och då börjar det gå att se skillnad på dem. När jag börjar matningen smackar jag ganska distinkt några gånger och observerar om någon reagerar. Den valp som reagerar först tar jag upp direkt och matar. Sen lägger jag den för sig, inte bland de andra valparna. Sen smackar jag igen – observerar – och tar den som reagerar först och så fortsätter jag. Efter några dagar lär sig valparna att det smackande ljudet betyder ”köttfärs” som de tycker är jättegott. Man kan då se att de reagerar mer och mer. Jag noterar hela tiden mycket noga vilka som reagerar och vilka som inte gör det.

Eftersom jag matar dem i ordning efter hur de reagerar och sätter de matade för sig – jag vill ju inte att de ska ha dubbel dos köttfärs – ser jag alltid vilka jag har kvar och de är de som reagerar långsammare eller inte alls. När de är 3,5 veckor gamla brukar de vara så väldrillade att, när man kommer in i rummet och skall börja matningen och de hör det smackande ljudet, flyger de upp som popcorn. Då har de också lärt sig andra ljud som har med matningen att göra, t ex att jag tar i låset till grinden till hundrummet. De reagerar med en gång också på det ljudet. Jag kräver vidare att valpar som är 3,5 veckor skall gå att väcka direkt från sovande och att jag tydligt skall kunna observera att de vaknar just av ljudet och inte av något annat. Valpar som vid 3 1/2 – 4 veckors ålder inte distinkt reagerar och kan väckas direkt från sovande av det smackande ljudet VARJE GÅNG klassar jag som döva.

Valparnas hörselutveckling skiljer sig lite i tid från en individ till en annan. Det kan ta fem dagar ibland nästan 7 dagar från att den första hör till att den sista börjar höra. Vissa är tidigare i utvecklingen, andra senare och därför får man ha lite tålamod. En valp som inte reagerar när den uppnått 4 veckor dömer jag ut som döv. En valp som jag inte är 100% säker på att den hör, tar jag till veterinären för avlivning innan 4 veckors ålder. Jag behåller inte en sådan valp längre för att se om den bättrar sig. Jag fortsätter sedan att vara observant på de hörande valparna hela tiden. Min utgångspunkt är alltid att alla valparna är döva till jag motbevisat mig själv om motsatsen. Det är ett helt annat sätt att resonera än att utgå från att de hör och fråga sig om man eventuellt kanske kan ha någon döv.

Dövhet kan slå väldigt snett och har man otur kan det vara riktigt många döva i en kull. Det är inte så vanligt, men det händer.

Jag vill kunna testa mina valpar själv och jag kan ha BAER som ett komplement till min egen metod men inte som en ersättning. Om jag själv med min egen metod har bedömt att en valp är döv vad skulle jag göra med den om testen visade att valpen var OK? Det har faktiskt förekommit att valpar BAER-testats som hörande och det sen vid senare test visat sig att den varit döv. Sådana incidenter skapar stora tråkigheter för uppfödaren och inte minst för valpköparen.